Först min gamla älskade älskade Lompe(döpt efter ett norskt bröd, men det är en annan historia)! En cocker spaniel och en alldeles fantastisk hund även om han hade sina problem. Och bara MIN hund på gott och ont. Några andra kunde duga för honom så där till nöds men det var matte som gällde! En rolig och smart hund som jag gjorde många roliga saker tillsammans med. Han blev över femton år gammal innan han fick sluta sina dagar och han lämnade ett stort tomrum efter sej på många vis. Dels för att han var den han var och dels för att jag sedan inte kunde skaffa någon ny hund på ganska många år, jag var utan från 1992-2001 då Janne kom in i mitt liv.
Vad jag kan tillägga är att av någon underlig anledning har Mattis många likheter med Lompe...vad gäller personlighet och beteende då ....
Lurvig och otrimmad Lompe som börjar bli lite till åren
Nästa bild är på Siska, en berner sennen, som hamnade hos mej mest för att en god vän hade en valpkull och ville ha en fodervärd till en tikvalp. Några valpar blev det aldrig eftersom hon inte klarade röntgen på armbågarna. Siska var också en rolig hund men på något vis passade vi aldrig ihop och efter att hon fem år gammal bet min yngste son i ansiktet fick hon byta hem, med mycket blandade känslor för mej. Att hon bet berodde på olyckliga omständigheter och att hon visade sej ha en dold livmoderinflammation som gjorde att hon mådde väldigt dåligt och var retlig. Efter operation var hon som en annan hund men då det visade sej att föräldrarna till min sons kamrater inte vågade låta dom komma hem till oss så hade jag inget val utan Siska fick flytta till ett par utan barn där hon fick några riktigt fina år. Jag kan tillägga att sonen klarade sej rätt bra och helt utan men förutom ett ärr i pannan och hårfästet som han var ganska stolt över. Och HELT utan hundrädsla. Men det är inget jag vill uppleva igen...
Söta Siska som mycket liten valp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar